Sitter en solig helg i residenset i Växjö och skriver mitt första inlägg i min nya blogg.

Tanken var att jag skulle skriva om hur stolt jag är över mitt nya uppdrag som landshövding i Kronobergs län. Hur väl bemött jag blivit av medarbetare, samarbetspartner och medmänniskor i länet. Jag får återkomma till allt detta i en ett senare blogginlägg för ännu fylls tankarna av vansinnesdådet i Stockholm.

Fredag eftermiddag körde jag bil mellan möten och slog på bilradion. Jag möttes då av den katastrof som drabbat Stockholm. Som tagit fyra människors liv och som skadat många fler. När jag närmade mig Växjö såg jag också beväpnade poliser på flera platser. Efter att försäkrat mig om att mina egna anhöriga inte fanns bland de som drabbats direkt har helgen i stort ägnats åt att följa utvecklingen. Mina tankar har givetvis gått till de som mist nära och kära, till de som har nära som skadats, till de som tvingats se när människor skadats och mist livet.

Jag har, liksom många andra, imponerats av polis och räddningstjänst som utfört ett så snabbt och professionellt arbete. Jag har följt sociala medier och förstått att människorna i och runt Stockholm ställt upp för varandra, erbjudit husrum, hämtat barn från förskolor, erbjudit all form av hjälp.

Mitt i tragedin känns det oändligt bra att människor inte låser in sig i rädsla utan istället öppnar sina hem för okända, hjälper och stöttar varandra. Mitt i sorgen växer det en styrka och beslutsamhet att inte låta terrorn vinna. Att inte låta denna eller andra terrorattacker begränsa våra liv.

Länsstyrelsen har ett uppdrag att arbeta med skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Det arbetet fortgår men även här i Kronoberg behöver vi analysera vad som skedde i Stockholm. I samverkan med andra behöver vi se över våra rutiner, vår beredskap och vårt förebyggande arbete. Hur och i vilken omfattning det kan ske får vi återkomma till.

I helgen har flaggan på residenset vilat på halv stång. Även om den nu halas så går tankarna fortfarande till alla som drabbats. Sorgen och eftertanken har sin tid och tar tid. Trots det så är det snart måndag och vi behöver alla ta oss an vår vardag och nya arbetsuppgifter.Jag hoppas få vara en av många som arbetar för att säkra ett  öppet, tolerant och inkluderande samhälle. Terrorn skall aldrig få segra.