Ett axplock av händelser senaste veckorna.
Först och främst var jag ledig två dagar. Hann med en resa, en långhelg, i Frankrike där min man är sen en månad.
Åter på Länsstyrelsen besöktes Residenset av ett drygt trettiotal gäster som alla har det gemensamt att de arbetar för att samla in pengar till Världens barn. I år fyller kampanjen 20 år och sedan 1997 har det samlats in 1,4 miljarder, pengar som gått till att skapa en bättre vardag för utsatta barn.
Efter det ägnades två dagar till arbete med ledningsgruppen i en övning kring hur vårt civila försvar ska kunna förbättras. Vi har också haft insynsråd och diskuterat allt från möjligheten att utveckla ett större statligt servicecentret i Kronoberg till hur vi ska ta hand om resultatet av Glasrikesuppdraget.
Vi är glada över att Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor kommer till Växjö, dom är hjärtligt välkomna och vi har plats för fler myndigheter.
Regeringen har aviserat att de ska inrätta en ny myndighet som ska ta hand om IT säkerheten. Vi i länet har ju redan visat intresse för detta, så arbetet med att visa regeringen att kompetensen finns här fortsätter tillsammans med regionen, universitetet, Växjö kommun och näringslivet.
Jag har också haft styrelsemöte på Tagels gård med Rappe- von Schmiterlöwska Stiftelsen. Där hann vi med att titta på två intressanta skogliga forskningsprojekt.
Utöver detta så har veckorna präglats av interna möten, beredningar och träffar med olika samhällsaktörer.

I skrivandes stund har jag just kommit tillbaka från begravningen av Lennart Värmby, en Växjöprofil och vänsterpolitiker som jag känt till och från under många år. En kunnig och varm person som kommer att vara saknad av mig och många fler. Alla begravningar väcker ju reflektioner, så också denna. Jag tar med mig tankarna kring detta att vara tydlig men aldrig otrevlig, att först lyssna på andra och sen säga vad man tycker. Detta med omtanke även om vi tycker olika.