Idag fick jag rapporten ”Vem kör egentligen”. Rapporten är en slutrapport från SKLs  Programberedning för styrning av offentligt finansierad verksamhet. Jag hade förmånen att få vara ordförande i Programberedningen fram till den 1 februari i 2017 då jag tillträdde som Landshövding här i Kronobergs län.

Intresset för styrningsfrågor kvarstår och det är med stort intresse jag tagit del av slutrapporten. Den behandlar i första hand statens styrning och kommunernas, landstingens och regionernas styrning av den egna verksamheten. Rapporten diskuterar också för och nackdelar med New Public Mangement, NPM, som dominerat styr och ledningsdiskussionerna under senare årtionden.
I rapporten belyses fyra fokusområden. Det handlar om att stärka styrningens inriktning mot resultat och kvalitet, om brukarnas möjlighet till inflytande, Professionens/personalens handlingsutrymme och legala förutsättningar för kommuner och landsting att utveckla styrningen.

Även om rapporten har fokus på kommuner och landsting så är mycket av resonemangen allmängiltiga.
En länsstyrelse bör också styra mot resultat och kvalité, brukarnas dvs medborgarnas möjlighet till dialog och inflytande. Vi behöver vidmakthålla Professionens handlingsutrymme och förhålla oss till det legala utrymme som staten ger oss.
SKLs rapport och regeringens Tillitsdelegation visar båda på behovet av nya styr- och ledningsformer. För mig handlar det om en fördjupad demokrati, att ge handlingsutrymme för professionen att möta medborgarna i dialog, ett utrymme att kunna lyssna in och fatta beslut. Naturligtvis inom det legala utrymme som finns för varje verksamhetsområde. Det handlar om att minska detaljstyrning och administration.
Men då krävs tillit, tilltro och att diskussionen om nya utvecklade styrformer fortsätter.